Nyheter

 Hur vinner man SM i Formula 18 katamaran?

 Man laddar upp i Falsterbokanalen, meckar båt och deltar på en Onsdagssegling!

Tack för att jag fick härja på hamnplan, alltid kul att vara nere i kanalen med alla trevliga människor som kommer förbi o snackar. Att vi sen har bland sveriges bästa seglingsvatten gör inte saken sämre!

Med Vänliga hälsningar, Martin Strandberg

 För tredje gången så var det dags för 2Star i Kategatt. Även denna väldigt populär med över hundra deltagare (114). I år var det femte gången som seglingen arrangeras och för att kunna fortsätta växa valde man en ny bana. Istället för fram och tillbaks till Anholt (har varit halvvindar i bägge riktningar de två gånger vi varit med förut kan vara en annan anledning) har man nu ändrat så att vi seglar kors o tvärs norr om Själland med Hundested som pitstop.

 Bana kan seglas på båda hållen, i år Helsingör- Kullen – Hallands Väderö – Hundested – Hasselö – Helsingör

 Som förra året består besättningen av mig själv (Rikard Roth) och Stefan Hardebo. Två seglare med en hel del år bakom oss som kompletterar varandra perfekt. Förra året lyckades vi med konststycket att slå alla i största klassen och det skulle vi förstås försöka göra om.

Stefan på gång.

Vår gode vän Lars Jörnvi gör sig beredd i sin Luffe 37 Rie, en av kanske 20 talet svenskar som var med.

 Starterna går från 1100 fram till 1300 på fredagen (20/8) med de mindre båtarna 1100 och flerskrov 1300.

Rie start 1100…

 Vi kommer sakta igång vid starten 1200 och har lite störd vind de första 2 minuterna, sedan släpper det och vi kan helt utnyttja code0 gennakern i den byiga vinden med 1-4 m/s från västsydväst..

Intensiv start med bra fart…

 Hänger med Swan 45 Tarok o Farr 40 upp till slutet av seperationsbojen där det är dags att få upp spinnakern. Detta går kanon och vi ångar på och allt känns helt ok. Men detta visade sig kortvarigt, strax kom första stiltjebältet med omstart som följd. DMI meteorologen hade inte sagt något om någon stiltje! Båtarna i första start låg rätt nära svenska land och såg ut att röra på sig något. Mycket riktigt så kom det lite vind från öster och för en stund rörde vi oss framåt för att återigen stanna i stiltje. Enerverande med gung o slag i segel, Stefan var nära myteri. Efter ett par timmar där vi flutit norrut i 1,5 knop (strömmens hastighet) kom så vinden ute från havet. Tyvärr var vi inte tillräckligt långt västerut för att komma iväg snabbt, men vi var inte heller längst i öster som fick vänta längst. Nåväl i regn och 4 – 6 m/s nu från syd hade vi god fart till Hallands Väderö i sällskap med många båtar som kommit loss ungefär samtidigt.

Gott sällskap strax söder om Hallands Väderö, Rie och Carmen från Lomma.

Foto från Rie, längre fram syns XAR och den olycksdrabbade Tina

Rundade omkring niotiden. Norrsidan av Hallands Väderö bjuder på lite utmaningar i form av grund, både synliga och osynliga. Strax framför oss hör vi typiska sten mot köl ljud, X-562 Tina går på ett av de osynliga grunden och parkerar helt och hållet, hör senare att Quantum 45an hjälper dem av grundet och bägge båtarna bryter seglingen. Efter rundningen av Hallands Väderö har vi en sydostlig vind som går mellan 7-9 m/s, har redan bytt lättvindsgenuan till hårdvinds innan rundningen så vi är väl förberedda för de utlovade 8-10 m/s som successivt ska vrida mot sydsydväst. Håller höjden med god fart, efter midnatt kommer vridningen och det gick inte att sträcka längre. Efter ett par slag är de 38 sjömilen till Hundested avklarade och vi får lite vila och mat efter målgången vid Hundested 0252. Bra tid, vid återstarten kommer det att vara ljust. På vägen in möter vi en båt flera gånger och som verkar gå avsevärt snabbare än oss, men lägre. I vägen var den i alla fall. Först när vi gått i mål fattar vi vem det är, jo min bror Anders i sin nya Dragonfly Sport 28.

 En timme sova och sedan igång igen. Vinden har nu friskat i till mellan 8-14 m/s med riktningen sydsydväst. Brant slör med spinnaker de 16 sjömilen till Hässelö går i rask takt med farter upp till 12 knop. I början har vi sällskap av Dragonfly 28:an, men snart rycker de rejält. Vi rundar ön strax innan åtta på lördagsmorgonen.

Anders i sin DragonFly 28 Sport Hua Hua accelererar förbi oss efter Hundested starten.

 Fortsatt öppen bog men vindstyrkan gör att vi inte bär gennaker så det blir genuan som får gälla. Farten är fortsatt helt ok, mellan 8 o 10 knop.

 Vinden vrider ytterligare mot väst men byig och upp till 10 m/s. En båt kör spinnaker bakom oss men har inte alls höjden. Till slut kommer vår gennaker upp och farten ökar betydligt. Båtar runt om oss gör som vi, sätter större försegel.

 Gilleleje rundas, 10 grader högre kurs. Skulle klara gennaker om det inte kom kraftiga byar på 12 m/s. Lite förbi Hornbaek blev det för mycket, efter liten kämpainsats är gennakern bärjad och vi fortsätter med genua resten av vägen. Målet nåddes vid 12 tiden.
Hur gick det då?

Innan stiltjebältena på vägen till kullen så låg vi väldigt bra till. Valet att ligga i mitten visade sig vara en stor miss. Seglingen därefter gick väldigt bra men de båtar som fångade vinden först var långt före oss. Vi kom ikapp en del men inte alla.

Slutade på en femte plats av 11 båtar i klassen.

Länk till seglingen och trackingen: http://watski2star.dk/

Obligatorisk fest på lördagskvällen, bra drag med rätt typ av  sponsorer…

 Vid Pennan, Rikard XAR

Första fredagen i juli varje år bjuder Lomma Båt Sällskap (LBS) in till two-handed segling i Öresund. I år var det dags för 2:a gången, förra gången så vann ju Leif med Seaquesten så det gällde att visa att vi andra från FBK också kan. Från FBK kom XAR (X-43) och Pirouette (Scanmar 33) till start.

 Som förra året seglade jag med min gode vän Stefan Persson.

                                                        Stefan njuter av stunden

 Banan är ca 95 Nm och kan seglas i båda riktningarna. Start åtföljs av Pinhättan, Svinbådan, Pitstop 3 h med öl & mat i Nivå. Därefter rundning Drogden, Höllviken fyren, Trindelrännan (under bron) och sedan i mål utanför Lomma.

 Med XAR´s ansenliga SRS tal på 1,40 kunde vi lugnt segla till Lomma på fredag morgon; starttiden var sen eftermiddag 16:17. Första båt startade redan 10.00 (en Accent), spännande jaktstart gäller alltså för seglingen. Totalt var 24 båtar anmälda i år. Efter två försök lyckades vi ta oss in i hamnen, vårt djup på 2,30 m ställer till det även i denna hamn. Men vilket fantastiskt väder, sol från helt blå himmel och en sydostlig vind på omkring 7 m/s. Efter lunch uppe i byn och lite vila var det vår tur att ge bege oss ut som sista kölbåt; Krackemut startade 23 minuter innan oss.

 Lugn spinnaker hela vägen genom Öresund med ett antal gippar. Redan strax innan Ven försvann Krackemut så att vi knappt såg henne. 200 m2 gennaker kunde vi helt enkelt inte matcha, vår spinnaker är på 132 m2. Undanvinden stod sig hela vägen till Svinbådan. Helsingborgs fredagsunderhållning med Jazz kunde avnjutas när vi passerade i kraftig medström. På den danska sidan kunde vi studera de andra båtarnas framfart, såg ut som om de kryssade i svag vind. Såg lovande ut om vinden bara håller i sig, dock lite oroande att Krackemut var så långt framför oss.

                                                        Mot Helsingborg

 Strömmen höll sig stark även vid Svinbådan (3 knop norrgående), efter rundning så får vi hålla 30 grader överhöjd vilket blev samma som en kryss. Ändå lyckades vi inte riktigt klara den yttersta gröna bojen som indikerar starten på seperationsleden. Nu gällde det att ta sig snabbt in till land och kryssa i strömlä. Fin vind mötte oss och vi kunde med bara ett par slag ta oss till Helsingör för att runda strax innan 2300. De som startade innan oss hade en annan vind som gjorde att de fick slå många fler gånger och gissningsvis var det inte lika mycket vind. Vinden stod sig även efter rundningen av Kronborg slott, lite släpp i skoten och 7 knop gjorde att vi snabbt kunde ta oss in för lite mat och öl i Nivå. De flesta båtar var kvar i Nivå hamn när vi kom in. Det såg bra ut för oss, vi hade tydligen seglat in en del på framförvarande båtar. Detta blev mer tydligt efter omstart strax efter 0300 då vi kunde se i stort sett hela fältet kryssande söderut i morgondiset. Svaga vindar gjorde det taktiskt svårt att avläsa var vinden skulle vara bäst. Ett gäng med Krackemut i spetsen höll sig en bit från land medan ett annat gäng höll sig nära land. Vi valde att hålla oss nära land. Detta visade sig vara helt rätt. När solen gick upp så blev vinden ganska svag därute medan vinden ökade från syd inne vid land. Vid Svanemöllen träffade vi på den andra båten från Kanalen, Pirouette med Joakim. Vinden var ganska stabil för att sedan öka till 7 m/s vid Drogden. Vilken morgon och vilken fantastisk kryss vi fick uppleva längs den danska sidan. Kanske har Stefan en annan uppfattning efter mer än 100 slag…

Vi kunde plocka båt efter båt för att vara ifatt vad vi trodde var den ledande båten precis vid Drogden, X119 Carmen. Denna kunde vi sedan passera på den korta kryssen till Höllviken Fyren. Första båt ja, inte helt korrekt. Blixten en M20 med SRS tal 1,88 körde förbi oss redan vid Helsingborg och sedan hade vi inte sett till den. Nu ska det sägas att den fick starta flera timmar innan de egentligen skulle startat så att de skulle komma in någorlunda samtidigt med oss andra i Nivå.

 Med ett slag kunde vi runda Höllviken fyren och sätta Spinnaker, en härlig känsla när vi tittade bakåt. Segel överallt men inga framför oss. Men vid Höllviken fyren fick vi en liten chock, en till båt dök upp söderifrån. Först trodde vi inte att den var med i seglingen, men när de satte spinnaker och att det var 2 i besättningen så fick vi titta i deltagarlistan igen; jo det var Dehler 29:an Lova som hade av någon outgrundlig anledning seglat söder om vindmöllorna.

 Vid Trindelrännan tog vi ner spinnaker och föreberedde oss inför sista benet i mål, en fin bidevind med vind från SSO och lite byig frånlandsvind upp till 7 m/s. Strax innan vi var framme ringde vi och förvarnade om att det snart var målgång. Nu fick vi klarhet i att det inte fanns några båtar som gått i mål förutom Blixten. Kanon, detta ser bra ut. Undrar om vi kommer att ta Blixten också. Det visade sig att det hade vi; med 15 minuters marginal. Som 3:e båt kom Carmen i mål 20 minuter efter oss.

 Vilken suverän segling. Vi hoppas på att fler från FBK vill upptäcka denna segling som ger mycket seglingsglädje med garanterat vackert väder. I varje fall om man ser på de två åren som seglingen hållits. Vad innebär det då att segla two-handed, förutom att man bara är två ombord förstås. Man kan inte komma ifrån att det kan vara jobbigt men det är helt beroende på hur mycket man pressar båten och hur mycket segel man använder. Det finns de som tar det väldigt lugnt och seglar på i sakta mak. Sedan finns det de som ska upp med så mycket segel som möjligt och bytar i tid och otid. Då blir man snabbt trött. Jag gillar konceptet för att man är helt i händerna på varandra och att samarbetet måste fungera. Om inte så går det snabbt åt pipan. En annan positiv del är att det blir gott om plats ombord, både uppe och nere i båten, dessutom måste man inte bunkra upp med så mycket mat. Betänk att en full racingbesättning på en X-43 är upp till 10 personer. Kan man segla båten bra ändå kan man fråga sig. Svaret är ett absolut ja, segelytan anpassas och trimmas för att få balans i båten med mindre vikt på kanten. Slutligen så går det bra mycket snabbare att planera träning och kappsegling med två personer än med 10 personer.

 På kvällen visar LBS vilken fin klubb man är och bjuder på grillfest med både det ena och andra. Detta ska man inte missa.

 Stort tack till LBS, vi kommer tillbaks nästa år. Bra om ni muddrade så att vi slipper ta sats…

 Slutresultatet blev som följer.

 Vid Pennan
Rikard XAR

 Under den årliga höstseglingen till Warnemünde 2009 bestämdes det snabbt och enkelt att vi skulle deltaga i den tuffa two-handed seglingen i Skagerrak ”Watski2Star”. Starten går den 16:e juni i Hankö, pitstop i Arendal, pitstop i Marstrand och mål Hankö. Med drygt 300 Nm är det en utmaning. De som skulle segla var Lars Jörnvi från Lomma och Rikard Roth, var det tänkt. Visst hade jag en aning om att det krävdes en del förberedelser utöver de vi vanligen brukar göra inför kappseglingar, men att listan skulle bli så lång som den blev visste jag inte.

 Under vintern lästes regler och kom ihåg listor skrevs och prickades av successivt. Någon gång i början av mars ringde Stefan Hardebo och undrade om vi verkligen hade koll på säkerhetskursen ISAF Personal Survivor course. På vissa bloggar skrevs det om detta. Jovisst hade jag kollat men kommit fram till att en person ombord behövde ha det (stod 50% av besättningen).  Men vad jag inte sett var att skepparen var tvungen att ha kursen och minimum 2 i besättningen. Två kurstillfällen fanns tillgängliga, en i Stockholm och en på Käringön. Jag anmälde mig till den senare, vi räknade som innan med att Lasses sjöräddningskurser skulle vara ok. Intressant två dagars kurs som rekommenderas, säkerhetstänket ökar drastiskt efter att pratat, lyssnat och provat på allt möjligt (nödraketer, livflotte, helikopterlyft, brandsläckning mm). Peter Malmquist hängde på upp till Käringön.

                                                       Peter och Rikard tränar i livflotte

 Under kursens gång skapades ytterligare att göra listor, det största bekymret var nu att få Lasses sjöräddningskurser godkända. Norrmännen stretade envist emot och till slut fick vi ge upp. Nu var det bara ett par veckor innan starten i Norge den 16/6, ska det bli segling eller? På kursen bodde jag och Peter på vandrarhem tillsammans med en Arcona 460 seglare rån Uddevalla som förberedde sig inför 2011 års watski2star, varför inte ringa och fråga om han är intresserad av en utflykt på Skagerrak?! Sagt och gjort, någon timme senare var det klart, seglingen skulle bli av, Hans Bäckström mönstrar på.

 Helg i början av juni bestämdes för träning i Kanalen och planering av transportseglingarna inleddes. Lasse Jörnvi och Johan Bramell från Lomma hänger med norrut och två kompisar från Alingsås, Calle von Bahr och Thomas Andersson seglar med tillbaks efter kappseglingen. Med 230 Nm enkel väg så kräver detta även lite planering. Seglingen utgår som sagts från Hankö i Norge som ligger strax öster om Oslofjordens mynning.

 Ditseglingen inleddes med värsta vädret, upp till 20 m/s väst – nordväst.

                                                       Fullt ställ gällde för seglingen norrut.

 Avgång lördagen den 12/6 kl 1700, 2 rev i stor och inget försegel tar oss snabbt till Helsingör. Utsikterna för natten är samma men med mojnande vind under söndagen med riktning väst-nordväst. Tar ett säkerhetsstopp med sömn i Helsingör. Iväg igen 0700, mycket riktigt har vinden lagt sig något, till strax över 10 m/s. Bra bidevind med mycket vågor följer oss hela dagen, passerar Göteborg vid 2100 tiden. 0400 mojnar vinden helt och vi kör motor två timmar för att mötas av ostlig vind vid Kosteröarna. Fullt ställ och fin bidevind med 7 m/s gör att vi kommer fram 1000 på måndagen till Hankö. Svårt att förstå var man ska ligga, vi är tidigt ute. Kappseglingen börjar först på onsdagens kväll. Slutligen lägger vi till vid Hankös marina ute på ön. Väldigt lugnt och mysigt. Det visade sig sedan att hela evenemanget höll till vid en annan marina på fastlandet.

 Vila och god mat med förberedelser inför seglingen på onsdagen tog vid. Lasse och Johan skulle iväg med nattbuss på tisdag kväll från Fredrikstad. Stefan Hardebo kom på besök på tisdag kväll. Lyckades också ta en lång vandring runt ön, tydligt att vi var långt norrut. Det var fortsatt väldigt ljust vid midnatt.

                                                        Idyllisk skärgårdsö; midnatt Hankö

Så äntligen efter många månaders planering så var det dags. Totalt startade 150 båtar, med första start 1700 och sista flerskrovsstarten 2330. Vi var ett tiotal svenskar, från Skåne endast vi själva och Spindrift från MSS, en JOD35 med Paul Gaskell-Brown och Rolf Engels ombord.

Bild från strax innan start, riktigt mörkt blev det inte

Vinden låg omkring SSO och pendlade mellan 6-9 m/s. Fullt ställ och bidevind ut förbi Faerdern. Vi hade 100 Nm framför oss inför pitstop (4h) i Arendal. Hängde med bra, det var bara 50 fots båtarna och Landmark 43orna som försvann i horisonten. Vid gryningen ville vinden inte riktigt vara med, stiltje och gammal sjö. Allt skakade och smällde. Vi undrade om allt skulle hålla, mycket riktigt blev detta för mycket för kickens infästning i bommen. Svetsfogen gick av till hälften såg vi när vi kom fram till Arendal. Stiltjen utbyttes mot ostlig svag vind vid 0800 som gav bra fart under spinnaker. Denna vind stod sig och följde solen, när det var dags att gå in till Arendal vid 1400 var vinden sydlig. Tydligen ett vanligt fenomen längs den norska sydkusten. Vårt nya Icenet bredband gjorde att vi kunde följa alla båtar på trackingen, intressant att hela tiden veta var konkurrenterna håller hus. En fin insegling i full karriär med spinnaker samtidigt som vi mötte de mindre båtarna som nu var på väg till Marstrand gjorde det hela lite spännande.

Vila fram till vår omstart vid 1800 tiden. Hann laga kicken med lite remmar, blev inte så bra men bättre än inget. Kändes som om det gått ganska bra på denna etapp. De två andra X-43orna var en bra bit efter oss. I den stora klassen låg vi nu på 7:e plats av 19 båtar. Ny väderutsikt talade om upp till 17 m/s syd – sydvästlig vind. Lite nervöst inför detta ben med i stort sett öppet hav hela vägen i 100 Nm. Fullt ställ och vackert väder följde oss ett par timmar ut på Skagerrak. Vid 2200 mulnade det på och vinden var nu uppe i 12-14. Med lite släpp i segel kunde vi fortsätta med fullt ställ ytterligare några timmar. Efter ett rev i storen och ett par broachar efter midnatt var det dags att ta ner genuan, nu var vinden uppe i 15 m/s och fortfarande från syd. Liten morgondusch på fördäck och sedan var genuan bärjad. Nu satte lite trötthet in och vi fortsatte med endast revat storsegel. Dock med surfar på över 10 knop. Några båtar närmade sig långsamt och seglade förbi. Vid 0400 kom vredet mot sydväst och genuan fick komma upp igen. Ett litet tag var gennaker på gång, men efter några minuter kom de 17 m/s som utsikterna pratade om. Fantastiska vågor följde oss in till Marstrand, max surf var omkring 15 knop. Även här möttes vi av ett helt hav av båtar som hade haft sina 4 h vila och var på väg ut igen. Fin morgon att mötas av sydvästlig kryss vid 0600! Dock så hade de turen att vindriktningen höll i sig så de kunde släppa lite på skoten när de väl rundat Hätteberget med kurs norrut. Välförtjänta 4h vila och sedan var det dags igen vid 1000. Detta ben var inte lika bra som förra, vi hade halkat ned till 11:e plats, enda kvarvarande X-43 hade tagit in 10 minuter på benet. Det hårda vädret gav lite effekter. De 19 som gick i mål i Arendal var nu 14 st.

 Vinden hade mojnat något men höll sig kring sydväst. Full stor och fock gav en bra balans i båten. Strax hade vi rundat Hätteberget och höll höjden de första timmarna norrut. Vindutsikterna pratade om stadig västlig vind fram till kvällen. Med denna utsikt så började vi släppa på skoten, detta skulle visa sig ödesdigert. Redan halvvägs vred det emot helt och hållet. Efter ett par kraftiga åskbyar på omkring 13 m/s försvann vinden helt under sen eftermiddagen. I stiltjen noterade jag ett större hål i storseglets akterlik, såg inte bra ut. När vinden sedan kom så var den från NV-Nord. Alltså kryss, successivt ökade vinden till över 10 m/s med regn och kyla (endast 12 grader). Vid 2200 tiden anade jag att hålet i storen höll på att bli större. Snabbt ner med storen och nu gick det inte speciellt bra, endast fock att kryssa med. En seg slutspurt på 4 h hade vi kvar, målgång vid 0200 på lördag morgonen. Skönt att krypa ner och sova vid brygga istället för de små vilopauserna i sittbrunnen.

Hur gick det då. Jo det blev samma 11:e plats som vi hade i Marstrand (av 19 båtar som startade i klassen). Vann gjorde en First 40 överlägset. Synd att storen inte ville vara med hela vägen, men det avgörande taktiska felet var att vi var för nära land när vindvredet kom på fredags kvällen. Detta förlorade vi en hel del på. Men på det hela taget är vi nöjda, det var ju första gången i ett så pass tufft race. Spindrift kom lite bättre 17 av 33 i sin klass.

 Hans tackade för sig och tog bilen hem till Uddevalla på lördagen. Ny transportbesättning kom på kvällen. Efter tre fina undanvindsdagar med stop i Marstrand och Falkenberg kunde vi lägga till i Svanshall där familjen senare i veckan ska fira midsommar.

 Stora frågan, var det värt det?

Jo absolut, en fantastisk upplevelse med nära 1000 Nm på lite mer än en vecka. Nu har Lasse lovat att fixa säkerhetskursen inför 2011 så vi är snart på gång igen.

 Tack till alla som hjälpte till med att få detta att hända.

 Läs mer om seglingen, går också att kolla trackingen i efterhand.

http://www.seilmagasinet.no/id/33905

 Vid pennan
Rikard

Micke Kristensson 50 år, medlem i FBK sedan länge, länge

Familj: Eva, Matilda 13 år och ”byrackan” Hedvig

Micke Kristensson

Båt: Cara 3, en HB Rasmus 35
Arbete: Plåtslagare, eget företag som sysslar med plåtslageri och smide
Fritid: Segling, segling, segling…….

Mickes intresse för hav och segling har kanske sitt ursprung från de 15 år han arbetade inom handelsflottan.
Fartyget fraktade färskvatten och Micke höll ordning på maskinen. Han arbetade som maskinreparatör och seglade till bl a Canada, Marshallöarna och i Indiska Oceanen.
Sedan gick han iland och har fortsatt med aktiviteter som har med havet att göra.

Micke var med och startade Sjöräddningen i Höllviken, en viktig verksamhet inte minst för alla fritidsseglare.

Micke är en aktiv FBK medlem och en mycket duktig hantverkare, en bra kombination har vi sett på den nya Toppenbryggan, som till stor del är Mickes verk. Naturligtvis har även andra FBK medlemmar del i byggnationen, men det är Micke man oftast sett på bryggan, vid alla tidpunkter, vardag som helg.

Resultatet känner vi alla till!

För närvarande inskränker sig Mickes sjöliv till onsdagsseglingarna. Cara 3 ligger på varv, en skada som troligen orsakats av en grundstötning som skett innan Micke köpte båten 2009.

Familjen har haft båt innan Cara 3 och den bästa seglingen säger Micke var under 2 veckor i Göta kanal.
”Det var som att segla i ett vykort” säger Micke, oerhört vackert och ett stycke Svensk industrihistoria.

Drömseglingen framöver är att segla i Medelhavet och det kan säkert bli verklighet, för Mickes fru Eva har nyligen gått en seglingskurs för kvinnor.

En kurs som leds av Peter Malmquist och Regatta i Höllviken. Vid 5 tillfällen har kursdeltagarna seglat J 24 i bukten utanför kanalen. Eva säger att kursen var mycket bra, den har gett henne både kunskaper och bättre självförtroende.

Kursen har betytt mycket för känslan av säkerhet, säger Eva, man får ta egna initiativ, utvecklas mycket och får positiv förstärkning.

VILKET BETYG!
Nu är målet dambesättning på någon onsdagssegling innan säsongen är över!

Lycka till familjen Kristensson, både med onsdagsseglingarna och med Medelhavsdrömmen!