BAKSMÄLLA!

Årets 5;e race blev en dramatisk tillställning. Vid anmälningstiden stod deltagarna och kurade under taket på terrassen vid krogen, medan blixtarna for kors o tvärs över himlen och några var mycket nära. Tordönet och smällarna gjorde samtal omöjligt och regnet mer än vräkte ner. Ett riktigt klockrent oväder drog över.

Luftkungen Hardebo meddela på telefon att han avstod dagens tävling, trots att han specialflugit ner från Norge för att vara med. Han fick inte tid att iordningställa båten helt enkelt. Så kan det vara.

Efter ovädret blev det lugnt. Så lugnt det kan bli när vinden kommer rakt uppifrån! Flaggorna hängde rakt ner och rörde sig inte ur fläcken. Men sen kom det lite luft och startfältet blev till sist 6 båtar.

Chefen hade lagt ”ormen” och beräknat 7,0m/s. Den styrkan upplevde vi inte ens sammanlagt… bortsett från surfen i regnet in mot mål.

Vädret hade alltså allt. Stiltje, mycket stiltje och mycket hård stiltje. Varvat med lite regn och fläkt på 3-4m/s. Ormen seglas normalt under en timme nu tog det mer än två för de flesta.

Undertecknad mönstrade på PRIDE som skeppas av den härlige Mats Åbjörnsson. Vi hade riktigt trevligt där ute på havet och jag fick lära mig massor om den gamla båten Murena. Han har en del finurliga lösningar ombord faktiskt. Furutom hamnens enda ”svängköl”. Däremot saknar han spinnare och seglen är ett nummer för små förutom att båten vägen 1 ton för mycket!!! Men den kryssar fantastiskt och är lätt att styra. Däremot är undanvinden ett elände för henne.

I starten (när vi tillsammans med Smugglaren Fred i sin Simsalabin mycket sakta gled över linjen drabbades undertecknad av ”tävlingsjäveln”. Tänk er två båtar bredvid varandra: Samma fart – här måste vi separera på Match Race vis, tänkte jag. Raskt styrde vi upp och gled ifrån varandra. I samma stund undslapp jag mig – Hej då, Fred! Det var kaxigt sagt, sa Mats och sen tänkte vi inte mer på det. Här skulle det bli race!

Styrbord, barbord löd ordern på Pride. Vi rundade som första båt o ledde fältet efter kryssen. Men på länsen kom Smugglaren oroväckande nära och faktiskt så blev vi passerade av både X35 an och X 382an. Skit också när man stod och höll ut tyget för hand dessutom för att snappa lite vind. Nåväl, vi höll vår position som trea och drygade ut avståndet till Smugglaren eftersom det var mest kryss kvar. Trots att sedan någon stängde av vindkranen helt och vi bara gled fram i 0,7knop så lyckades vi bli trea i mål. Då kom smällen: Vi var diskade! DSQ skulle det stå i protokollet. Vi hade rundat första bojen styrbord i stället för barbord. Så kan det gå. Mats: Tejpa upp banan på skottet innan start så är du helt säker i fortsättningen. DSQ är tufft att få och jag tänkte snabbt på min kaxighet mot Smugglaren i match racet i starten. Han fick sista ordet i alla fall. Man skall se upp med Smugglare. De kan protestera också – även utan protestflagga. Rätt ska va rätt.

Tre bokstäver skall man undvika i segling! DNF = Did not finish. DNS = Did not start. Och sedan DSQ = Diskvalificerad! Nu vet ni det.
De andra då: Jo, Först I mål kom X 35 an som heter “42” och inget annat. XL2 som jag sagt tidigare var helt fel. Namngivaren var fyndigare än så. XL2 är faktiskt 42 med romerska siffror. Långsökt….
Lidefeldt hade hyrt in en personlig tävlingscoach detta race. Trimmern från X 35 VM 3 an FIREFLY. FBK aren Niclas. Han körde rejält med besättningen kunde vi se och säkert fick man en hel del att fundera över vad som skall till för att inte enbart vinna på lilla VM här nere……
X-35;an 42 vann dagen race. Följd av en annan X-båt, X-382 Relax som styrs av Martin Eliasson. De gjorde ett bra race men lider nog lite av att inte ha en spinn upp på undanvinden. Men vägvalet ”hem” var lite järvt. Att våga gå så nära vikingabyn kunde slutat i sanden. Men denna gången gick det väl. (Pride valde som enda båt gräddfilen i rännan hem, där hade vi 0,2knop medström).

Trea blev efter jurybedömningen således Smugglaren Fred. Man seglade lite ensamma där ute på lite olika bogar eftersom vinden ändrade sig hela tiden. Simsalabim är bra på undan vindarna.
NF med Fredrik Ahlström fick en DNF eftersom han valde att tända järngenuan och tuffa hem. Vinden hade inte räckt för att ta honom i mål före midnatt annars. Trots att han hängt ut sina fendrar för att de skulle fånga vinden åt honom. Ett bra val. Inte fendrarna utan motorstarten, menar jag.
Flerskrovsklassen vanns av Thulinarna som likt vi andra undrade vart Grosshandlaren var idag. Kan det vara så att Storsponsorn har svikit honom nu? Vi får se. Han saknades i alla fall.
Ute på ”stilla havet” fanns Chefen och Inge Qvist för att fotografera. Hoppas det blev några bra bilder – även om de inte blev så ”fartiga” som förra racet.

Vid pennan
Den Ödmjuke

Ps. Visste ni att årets främsta utmärkelse i Höllviken tillfallit vår Janne ”Chefen” Johnsson? Han får årets LION TASS och stipendium och det utdelas på LIONS Allsångskväll den 11 juli. Grattis Janne! Detta är du mer än värd!

Translate »