Under den årliga höstseglingen till Warnemünde 2009 bestämdes det snabbt och enkelt att vi skulle deltaga i den tuffa two-handed seglingen i Skagerrak ”Watski2Star”. Starten går den 16:e juni i Hankö, pitstop i Arendal, pitstop i Marstrand och mål Hankö. Med drygt 300 Nm är det en utmaning. De som skulle segla var Lars Jörnvi från Lomma och Rikard Roth, var det tänkt. Visst hade jag en aning om att det krävdes en del förberedelser utöver de vi vanligen brukar göra inför kappseglingar, men att listan skulle bli så lång som den blev visste jag inte.
Under vintern lästes regler och kom ihåg listor skrevs och prickades av successivt. Någon gång i början av mars ringde Stefan Hardebo och undrade om vi verkligen hade koll på säkerhetskursen ISAF Personal Survivor course. På vissa bloggar skrevs det om detta. Jovisst hade jag kollat men kommit fram till att en person ombord behövde ha det (stod 50% av besättningen). Men vad jag inte sett var att skepparen var tvungen att ha kursen och minimum 2 i besättningen. Två kurstillfällen fanns tillgängliga, en i Stockholm och en på Käringön. Jag anmälde mig till den senare, vi räknade som innan med att Lasses sjöräddningskurser skulle vara ok. Intressant två dagars kurs som rekommenderas, säkerhetstänket ökar drastiskt efter att pratat, lyssnat och provat på allt möjligt (nödraketer, livflotte, helikopterlyft, brandsläckning mm). Peter Malmquist hängde på upp till Käringön.
Peter och Rikard tränar i livflotte
Under kursens gång skapades ytterligare att göra listor, det största bekymret var nu att få Lasses sjöräddningskurser godkända. Norrmännen stretade envist emot och till slut fick vi ge upp. Nu var det bara ett par veckor innan starten i Norge den 16/6, ska det bli segling eller? På kursen bodde jag och Peter på vandrarhem tillsammans med en Arcona 460 seglare rån Uddevalla som förberedde sig inför 2011 års watski2star, varför inte ringa och fråga om han är intresserad av en utflykt på Skagerrak?! Sagt och gjort, någon timme senare var det klart, seglingen skulle bli av, Hans Bäckström mönstrar på.
Helg i början av juni bestämdes för träning i Kanalen och planering av transportseglingarna inleddes. Lasse Jörnvi och Johan Bramell från Lomma hänger med norrut och två kompisar från Alingsås, Calle von Bahr och Thomas Naurin seglar med tillbaks efter kappseglingen. Med 230 Nm enkel väg så kräver detta även lite planering. Seglingen utgår som sagts från Hankö i Norge som ligger strax öster om Oslofjordens mynning.
Ditseglingen inleddes med värsta vädret, upp till 20 m/s väst – nordväst.
Fullt ställ gällde för seglingen norrut.
Avgång lördagen den 12/6 kl 1700, 2 rev i stor och inget försegel tar oss snabbt till Helsingör. Utsikterna för natten är samma men med mojnande vind under söndagen med riktning väst-nordväst. Tar ett säkerhetsstopp med sömn i Helsingör. Iväg igen 0700, mycket riktigt har vinden lagt sig något, till strax över 10 m/s. Bra bidevind med mycket vågor följer oss hela dagen, passerar Göteborg vid 2100 tiden. 0400 mojnar vinden helt och vi kör motor två timmar för att mötas av ostlig vind vid Kosteröarna. Fullt ställ och fin bidevind med 7 m/s gör att vi kommer fram 1000 på måndagen till Hankö. Svårt att förstå var man ska ligga, vi är tidigt ute. Kappseglingen börjar först på onsdagens kväll. Slutligen lägger vi till vid Hankös marina ute på ön. Väldigt lugnt och mysigt. Det visade sig sedan att hela evenemanget höll till vid en annan marina på fastlandet.
Vila och god mat med förberedelser inför seglingen på onsdagen tog vid. Lasse och Johan skulle iväg med nattbuss på tisdag kväll från Fredrikstad. Stefan Hardebo kom på besök på tisdag kväll. Lyckades också ta en lång vandring runt ön, tydligt att vi var långt norrut. Det var fortsatt väldigt ljust vid midnatt.
Idyllisk skärgårdsö; midnatt Hankö
Så äntligen efter många månaders planering så var det dags. Totalt startade 150 båtar, med första start 1700 och sista flerskrovsstarten 2330. Vi var ett tiotal svenskar, från Skåne endast vi själva och Spindrift från MSS, en JOD35 med Paul Gaskell-Brown och Rolf Engels ombord.
Bild från strax innan start, riktigt mörkt blev det inte
Vinden låg omkring SSO och pendlade mellan 6-9 m/s. Fullt ställ och bidevind ut förbi Faerdern. Vi hade 100 Nm framför oss inför pitstop (4h) i Arendal. Hängde med bra, det var bara 50 fots båtarna och Landmark 43orna som försvann i horisonten. Vid gryningen ville vinden inte riktigt vara med, stiltje och gammal sjö. Allt skakade och smällde. Vi undrade om allt skulle hålla, mycket riktigt blev detta för mycket för kickens infästning i bommen. Svetsfogen gick av till hälften såg vi när vi kom fram till Arendal. Stiltjen utbyttes mot ostlig svag vind vid 0800 som gav bra fart under spinnaker. Denna vind stod sig och följde solen, när det var dags att gå in till Arendal vid 1400 var vinden sydlig. Tydligen ett vanligt fenomen längs den norska sydkusten. Vårt nya Icenet bredband gjorde att vi kunde följa alla båtar på trackingen, intressant att hela tiden veta var konkurrenterna håller hus. En fin insegling i full karriär med spinnaker samtidigt som vi mötte de mindre båtarna som nu var på väg till Marstrand gjorde det hela lite spännande.
Vila fram till vår omstart vid 1800 tiden. Hann laga kicken med lite remmar, blev inte så bra men bättre än inget. Kändes som om det gått ganska bra på denna etapp. De två andra X-43orna var en bra bit efter oss. I den stora klassen låg vi nu på 7:e plats av 19 båtar. Ny väderutsikt talade om upp till 17 m/s syd – sydvästlig vind. Lite nervöst inför detta ben med i stort sett öppet hav hela vägen i 100 Nm. Fullt ställ och vackert väder följde oss ett par timmar ut på Skagerrak. Vid 2200 mulnade det på och vinden var nu uppe i 12-14. Med lite släpp i segel kunde vi fortsätta med fullt ställ ytterligare några timmar. Efter ett rev i storen och ett par broachar efter midnatt var det dags att ta ner genuan, nu var vinden uppe i 15 m/s och fortfarande från syd. Liten morgondusch på fördäck och sedan var genuan bärjad. Nu satte lite trötthet in och vi fortsatte med endast revat storsegel. Dock med surfar på över 10 knop. Några båtar närmade sig långsamt och seglade förbi. Vid 0400 kom vredet mot sydväst och genuan fick komma upp igen. Ett litet tag var gennaker på gång, men efter några minuter kom de 17 m/s som utsikterna pratade om. Fantastiska vågor följde oss in till Marstrand, max surf var omkring 15 knop. Även här möttes vi av ett helt hav av båtar som hade haft sina 4 h vila och var på väg ut igen. Fin morgon att mötas av sydvästlig kryss vid 0600! Dock så hade de turen att vindriktningen höll i sig så de kunde släppa lite på skoten när de väl rundat Hätteberget med kurs norrut. Välförtjänta 4h vila och sedan var det dags igen vid 1000. Detta ben var inte lika bra som förra, vi hade halkat ned till 11:e plats, enda kvarvarande X-43 hade tagit in 10 minuter på benet. Det hårda vädret gav lite effekter. De 19 som gick i mål i Arendal var nu 14 st.
Vinden hade mojnat något men höll sig kring sydväst. Full stor och fock gav en bra balans i båten. Strax hade vi rundat Hätteberget och höll höjden de första timmarna norrut. Vindutsikterna pratade om stadig västlig vind fram till kvällen. Med denna utsikt så började vi släppa på skoten, detta skulle visa sig ödesdigert. Redan halvvägs vred det emot helt och hållet. Efter ett par kraftiga åskbyar på omkring 13 m/s försvann vinden helt under sen eftermiddagen. I stiltjen noterade jag ett större hål i storseglets akterlik, såg inte bra ut. När vinden sedan kom så var den från NV-Nord. Alltså kryss, successivt ökade vinden till över 10 m/s med regn och kyla (endast 12 grader). Vid 2200 tiden anade jag att hålet i storen höll på att bli större. Snabbt ner med storen och nu gick det inte speciellt bra, endast fock att kryssa med. En seg slutspurt på 4 h hade vi kvar, målgång vid 0200 på lördag morgonen. Skönt att krypa ner och sova vid brygga istället för de små vilopauserna i sittbrunnen.
Hur gick det då. Jo det blev samma 11:e plats som vi hade i Marstrand (av 19 båtar som startade i klassen). Vann gjorde en First 40 överlägset. Synd att storen inte ville vara med hela vägen, men det avgörande taktiska felet var att vi var för nära land när vindvredet kom på fredags kvällen. Detta förlorade vi en hel del på. Men på det hela taget är vi nöjda, det var ju första gången i ett så pass tufft race. Spindrift kom lite bättre 17 av 33 i sin klass.
Hans tackade för sig och tog bilen hem till Uddevalla på lördagen. Ny transportbesättning kom på kvällen. Efter tre fina undanvindsdagar med stop i Marstrand och Falkenberg kunde vi lägga till i Svanshall där familjen senare i veckan ska fira midsommar.
Stora frågan, var det värt det?
Jo absolut, en fantastisk upplevelse med nära 1000 Nm på lite mer än en vecka. Nu har Lasse lovat att fixa säkerhetskursen inför 2011 så vi är snart på gång igen.
Tack till alla som hjälpte till med att få detta att hända.
Läs mer om seglingen, går också att kolla trackingen i efterhand.
http://www.seilmagasinet.no/id/33905
Vid pennan
Rikard
