Fint ska det vá, så i söndags var det dags för den ”årliga tävlingen för de som arbetar inom FBK”. Plus några inbjudna. Nästa år hoppas vi på ännu fler deltagare! Missa inte detta.
En tävling där vi blir indelade i olika lag och sedan seglar i Peters J24:or på en kort bana. Och sedan när vi kommer i mål, då grillar vi korv dricker pilsner eller läsk och ljuger friskt för varandra om hur vi egentligen skulle seglat… eller vilken tur de andra hade som vann.
Nåväl, detta är hur kul som helst. Alla trivs och är glada. Och man slänger inte vinnaren i vattnet heller.
I år blev lagen indelade enligt följande av Fransosen:
Bertil Grip, (Gripen); Niclas,(Europamästaren), Christer Bengtsson (Mr X)
Jocke Lang (Bogserbåtskaptenen); Joacim,(Baronen), Madeleine (Dame Alandia),
Per-Jonas, (Ensamseglaren); Leif (Oljekungen), Frank (Paragrafryttaren)
Susanne, (Gudrun); Rolf (Skotten), Håkan (Ödmjuke)
Tävlingsledningen leddes av Janne (Chefen) och Inge, (Boxaren). Inge var anmäld, men backade ur precis innan start eftersom han hellre ville åka motorbåt och hålla i kameran. Man vet aldrig var man har Inge. Inge är nog mest van vid att gå för motor eftersom han har en Bavaria… (förlåt Inge, men den bjöd du på).
Peter (Fransosen), höll ett förmaningstal till alla där han poängterade vikten att vi var rädda om hans båtar… och att han minsann själv skulle vara med ute på havet och vara starter i sin nya häftiga Snipa. Det är lite ”gubbvarning” över den… Men kul att åka en båt med tändkulemotor. Den låter som en sådan. Fransosen var så taggad inför tävlingen att han glömde ta med patronerna till startpistolen. Men med en mistlur fixades detta.
Jocke Lang gick ut hårt, satsade allt i en slagduell och pressade materialet och besättningen så hårt att ett undervant brast med en hiskelig smäll. Båten stannade och seglen fick revas. Och sen blev de ”bogserade” in i hamnen av Chefen som har en alldeles egen motorbåt i dessa sammanhang. Annorlunda upplevelse för Jocke att bli bogserad, han är ju själv vår bogserare. Tyvärr drabbades Dame Alandia av ett ”trauma” efter denna upplevelse och fann för gott att stanna iland resten av tävlingen. Själv tror jag det berodde på att hon seglade i ett helt tätt oljeställ och det helt enkelt blev för varmt för henne i denna utstyrsel… Jocke och Baronen kom dock ut på banan igen.
Det var många härliga slagdueller mellan båtarna och ibland var det så tight att Peter (Fransosen) undrade om det skulle bli till att ta fram glasfibermattan och spackla ihop båtarna efteråt. Men lugn, en FBK:are vet hur man seglar. Den enda glasfiberkontakten som skedde var när Fransosen själv låg i vägen för Gudrun. Gudrun kom med en farlig fart och väjde inte en grad i kampen mot märket. Eller så såg hon dem inte. Vi i besättningen gormade, skrek och hissade protestflagg. Men Chefen hade inte sett något… Den förbaskade Snipan bara låg där i vägen och guppade. Jag tror det var Oljekungen som sov vid rodret. Men det var som sagt lönlöst att protestera. Chefen spände ”arga ögat mot oss” och då ger man sig direkt.
Ni skulle sett Gudrun vid pinnen i sitt första matchrace! Det var beslutsamhet det! Själv fick jag nytta av min övervikt. Den passade perfekt på kanten. Men fanken và trångt det är att komma under en J24 bom. Man fastnar ju i allt. Och så mycket tamp det ligger på däck och bara är i vägen. Sen lutar däcket åt fel håll också så man får kämpa för sin plats däruppe.
En kul episod från första start måste fram. Ensamseglaren kom från väster mot linjen. I en farlig fart bara plöjde han fram. Hade axat långt ute från farleden så nu jäklar… I minst 10 knop passerar han startbojen. Bara det att det var på fel sida… Att båten höll för den stoppsladden och rundningen. Och att hela besättningen lyckades hålla sig kvar ombord. Men det fixade han och ekipaget kom iväg, om än lite yra i huvudet. Tyvärr kostade denna uppvisning segern i detta race. Publiklir kalas det på hockeyspråk! Ombord på Snipan skrek man av förtjusning åt detta.
Sammantaget så hade vi det helkul ute på havet. Och alla som gick ut kom tillbaka. Trots att vi bytte besättningar ute i det blå. Förvisso blev vissa lite blöta men ingen trillade i. Där var Snipan en tillgång. Det är bara det att när en snipa ligger nära en J24:a och vattnet pressas mellan dessa, då blir det som en isländsk geiser. Vattnet sprutar upp och ve dem som står närmast.
Vid grillen saknade vi bara Dame Alandia. Vart hade hon tagit vägen? Paragrafryttaren försökte ordna ett uppbåd men misslyckades i avsikten. Vi tror att hon cyklade hem.
Vi försökte få med Grosshandlaren i tävlingen, men som vanligt fegade han ur. Han gick och väntade på Storsponsorn sa han. Tur var nog det för med honom på linjen hade det kostat glasfiber.
Grattis Gripen med besättningar till segern! Tack Fransosen för lånet av båtar!
Nästa år vinner Gudrun!
Eder Ödmjuke skeppare på Amarone, denna dag med Gudrun.
Kolla in de fina bilderna. Censuren har varit framme, det vet jag.
